OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM INFINTY COVERS
Bamse håller i en tidning där Bamse håller i en tidning och så fortsätter det i oändlighet. På engelska kallas det Infinity Cover och det har funnits nästan lika länge som serietidningar funnits, sedan slutet av 1930-talet i USA. Den här typen av evig fördjupning var mycket populär under 1940-talet med framsidor med Superman, Batman och Captain Marvel som exempel. I Sverige fick ett nummer av Kalle Anka & Co en sådan utformning 1953 med en tv i bilden på framsidan. Bamse-omslaget av Rune Andréasson fanns på första numret av tidningen som började ges ut 1973.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM WILD BILL HICKOK
Vilde Bill Hickok, laglig revolverman, blev skjuten i ryggen på en saloon i Deadwood i augusti 1876. Det var under ett pokerparti och osäkerhet råder om hans sista kort, men myten har stannat på två par i svarta ess och 8:or och dam bredvid. Hickok fick en egen Illustrerad klassiker som i Sverige blev nummer 27 (67 i USA) och kom i början av 1957. I den finns en scen där huvudpersonen presenterar spelarna. En heter Charlie Rich och en annan Carl Mann. Vilket skämt: de var ju popsångare och hade hits med "Lonely Weekends" respektive "Mona Lisa". Fast var inte det lite senare, kring 1960? Lite nätforskning visar att de hette faktiskt så, kortspelarna. Carl Mann ägde saloonen och Charlie Rich var en kille på 17 år med vilken Vilde Bill ville byta plats för att skydda ryggen. Det fick han inte, med känt resultat. 1876 var en allmänt våldsam sommar för västernkändisar. Deadwood ligger i Syd-Dakota och i ett angränsande territorium finns Little Big Horn där George Custer besegrats lite tidigare av dakotaindianer.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM TARZAN, ETT FOSTERBARN
Ett fartyg förliser vid Afrikas kust. Spädbarnet John överlever och blir omhändertagen av en aphonan Kala av aparten mangani. På apornas språk får det lilla fosterbarnet heta Tarzan för vitt skinn. Om detta kan man läsa i boken Tarzan of the Apes som kom ut 1912 och skrevs av Edgar Rice Burroughs. Mot slutet av 1920-talet gick uppdraget att göra en tecknad serie av boken till illustratören Harold Foster som gjorde tio veckors dagsstrippar (60 stycken). De publicerades först i en engelsk veckotidning 1928 och i USA strax efter årsskiftet. Till Sverige kom serien redan på våren 1929, till veckoavisan Tidsfördrif. Harold Foster fortsatte inte med serien efter den här första omgången. Den övertogs av annan tecknare, Rex Maxon, som också började göra en söndagsserie. Det blev för mycket och 1931 släppte han söndagsversionen till Harold Foster. I sex år tecknade Foster de färgsidorna, sedan började han med sitt stora opus, Prins Valiant. Det andra svenska julalbumet med Tarzan, från 1945, innehåller ett äventyr från Fosters söndagssidor.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM ARACUAN, TECKNADE FILMER OCH SERIER
Den här scenen såg ni kanske ganska nyligen. Kalle Anka står i begrepp att bli driven till vansinne av den näsvisa fågeln som stör hans fotograferande. Den har vi sett på julafton i många år och den är slutet på såväl kortfilmen som på en tecknad serie. På 1940-talet i USA gjorde man serie av de flesta aktuella tecknade kortfilmerna. De gick i huvudtidningen Walt Disney´s Comics and Stories med en eller ett par sidor i taget. När Kalle Anka & Co började i Sverige 1948 så fanns de här avteckningarna med. Ibland med flera per nummer. Det kom över 30 stycken under de första åren. Den här aktuella, Clownen i djungeln, gick i första numret 1949 och är i motsats till filmen ocensurerad: Kalle ses peppra på med en kulspruta, men aracuan klarar sig givetvis.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM KVINNAN BAKOM AQUAMAN
På biodukarna har vi gått under ytan med superhjälten Aquaman. På 1950-talet hette han naturligtvis Vattenmannen i de svenska serietidningarna Stålmannen och Stålpojken. Han skapades 1941 för DC av Paul Norris och Mort Weisinger och togs i bruk mot nazisterna. Så småningom blev Aquaman en av grundarna av gänget Justice League tillsammans med bland andra just Superman.
Från 1951 till -61 tecknades Aquaman av Ramona Fradon, en av få kvinnor som arbetade åt DC. Under hennes tid fick Aquaman en så kallad sidekick, den yngre Aqualad. Ramona Fradon skulle också ge form åt DC:s formbare hjälten Metamorpho. Hon kom till slut att ta över syndikatserien om journalisten Brenda Starr när skaparen Dale Messick pensionerade sig. Den tecknade hon i 15 år till 1995 då hon själv gick i pension.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM MILJÖBYTEN: BEKANTA FIGURER I OBEKANTA VÄRLDAR Kalle Anka besökte ju som bekant nyss Uppsala, men det händer ofta att seriefigurer besöker världar som är obekanta för dem men bekanta för läsaren. Musse Pigg besökte Lilla stygga vargen i den senares serie och gör en nostalgisk betraktelse över när han var Trollkarlens lärling. Ett sånt här möte där världar blandas brukar kallas crossover där mötet visar på skillnader och upplevs överraskande. Marvel och DC har också skapat crossovers ibland, men oftast klumpar hjältarna ihop sig i sina egna förlags världar i superhjälteföreningar. I svenska serier har 91:an besökt såväl Kronblom som Åsa-Nisse. Lilla stygga vargen (”stygga” kunde jag aldrig riktigt förlika mig med: han var ju både snäll och grisvänlig) var länge andraserie i Kalle Anka-tidningen, både i USA och Sverige. Serien passade bra för besök av andra figurer ur Disneys universum. Musse Pigg var där ytterligare en gång och då också Pluto. Kalle Anka hyrde av grisarna för en lantvistelse och Bongo, Dumbo och Pinocchio gjorde gästspel. Farmor Anka var ett tag tredjeserie och hos henne fick grabbmössen från Askungen, Gus och Jack, mat och husrum. (Bild: copyright Disney)

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM EC: EN RESA FRÅN SKRÄCK TILL ÅNGEST TILL GAPSKRATT
Psychoanalysis, en serietidning om terapi i psykoanalys, kom i USA i fyra nummer 1955. Det första numret innehöll en liten artikel om Sigmund Freud serier om tre klienters behandling. Kvinnan på bilden, Ellen, blev klar redan i tredje numret. Terapeuten var anonym, men tecknaren hette Jack Kamen och Marie Severin färglade.
Psychoanalysis gavs ut av förlaget EC (Entertaining Comics), som tidigare specialiserat sig på vältecknad och välskriven skräck, science-fiction, krig och parodi. När 50-talets storm mot tecknade serier kulminerade 1954 vittnade förlagschefen William C. Gaines i senaten. Seriebranchen enades dock om en kod för vad som kunde publiceras, varpå EC lade ner de flesta av sina titlar och startade vad de kallade New Direction. Där ingick Psychoanalysis och M.D., en tidning med läkarbehandling i fokus, och titlar som Impact och Extra! Alla blev de kortlivade. Tidningen som blev kvar från EC hette Mad.