fredag 16 november 2018

Christer Larsson: Stan Lee såg människan bakom superhjälten

Svenska Dagbladet 15 November 2018

Spider-Man, Hulken, Iron Man, Daredevil, Fantastic Four och ­X-Men är bara några av de superhjältar som serieförfattaren Stan Lee var med om att skapa. Att de har blivit så långlivade populärkulturella ikoner bottnar i den för ­genren ovanliga psykologiska komplexiteten i personporträtten.

En av världens mest kända serieskapare har gått ur tiden. Stan Lee föddes 1922 och blev berömd som serieförfattare redan i en tid då sådana inte var garanterade att få sitt namn på de serier de skrivit. Han var medskapare av ett antal enormt framgångsrika superhjältar och blev inte minst känd som ett slags pr-man för seriemediet i allmänhet och för förlaget Marvels superhjälteserier i synnerhet. Under några år under 60-talets början var han med och skapade Spider-Man, Fantastic Four, Hulk, X-Men, Avengers, Iron Man, Daredevil och många andra superhjältar som idag är kända från ett antal medier. ­Decennierna sedan dess har han ägnat åt att marknadsföra figurerna och sig själv. I inte mindre än två självbiografier (varav en i serieform) och ett stort antal intervjuer har han finslipat en underhållande om än måttligt informativ bild av sig själv.

Manhattans serievärld vid tiden då den unge Stanley Lieber, som han ursprungligen hette, började sin karriär var en dynamisk miljö befolkad av skapare som Will Eisner (Spirit), Jack Kirby och Joe Simon (Captain America), Bill Everett (Submariner), Bob Kane (Batman), Joe Shuster och Jerry Siegel (Superman). De billiga seriehäften där deras serier trycktes producerades av ett antal förlag som leddes av hårdföra affärsmän som Max Gaines, Jack ­Liebowitz och Martin Goodman. Goodman drev Timely Comics, där den då knappt 17-årige Lee anställdes som alltiallo 1939. Pseudonymen Stan Lee kom till då Lee begick sin författardebut 1941 med den korta berättelsen "Captain America foils the traitor’s revenge". Lee själv brukade hävda att han ville spara sitt riktiga namn till den stora roman han planerade att skriva.

Åren innan USA gick in i andra världskriget var superhjältarnas guldålder i och med populära nya figurer som Superman, Batman, Wonder Woman och Captain America. De tidiga superhjältarna riktade sig till barn men blev snabbt populära även bland soldater. Efter andra världskriget tappade superhjältarna i popularitet och ­under 50-talet dominerades det amerikanska seriemediet av andra genrer.

Lee skrev ett stort antal serier på 40- och 50-talen, men vid denna tid var han först och främst redaktör. Hans karriär som författare saktades ned av en nedgång i seriebranschen under 50-talet, då flera genrer blev föremål för en kampanj som kopplade dem till ungdomsbrottslighet. Lees karriär tog därför ordentlig fart ganska sent. Tillsammans med tecknarna Jack Kirby och Steve Ditko skapade Stan Lee de seriefigurer som skulle göra Marvel Comics världsberömt. Först ut var Fantastic Four (1961), som skapades för att Marvel ville prova lyckan med ett superhjälte­team.

Fantastic Four bjöd på rapp science fiction med både utom- och underjordiska varelser. Det som gör serien så unik är den psykologiska komplexiteten i personporträtten. Det finns inte många superhjältefamiljer som Fantastic Four, och inte bara eftersom de fyra familjemedlemmarna är så ovanliga, utan mycket eftersom de är så väldigt igenkännbara. Superhjältekvartettens uppsättning bygger på de fyra klassiska elementen samtidigt som de fyra huvudpersonerna utgör en sorts familj och handlingen delvis beskriver typiska familjekonflikter.

Samtidigt som serien var banbrytande då den kom ut är Fantastic Four den av Lee och Kirbys serier som känns mest daterad, vilket kan ha bidragit till filmproducenternas svårigheter att få till en riktigt lyckad filmatisering (trots hittills fyra försök). Serien är en bisarr tvålopera med handlingen förlagd till de fem översta våningarna i en skyskrapa på Manhattan.

Det är något mångbottnat och illavarslande över familjebildningen i Fantastic Four. Med sin pipa och sina grå tinningar är den lätt arrogante och dominante ledaren Reed Richards troligen dubbelt så gammal som sin osäkra unga flickvän (senare hustru) Sue Storm, vars lillebror Johnny fortfarande är tonåring. Familjens fjärde medlem är Reeds jämnårige vän Ben Grimm, en före detta stridspilot.

I olyckan som ger gruppen superkrafter förvandlas Ben till rörlig sten. Den samtidigt egocentriska och själv­förintande Sue får förmågan att bli osynlig och att skydda sig själv och andra med ett osynligt kraftfält. Den hyperi­ntelligente men inte alltid moraliskt glasklare Reed får förmågan att tänja sin kropp och blir på samma gång flexibel som oformlig. Johnny (den hetsige tonåringen som antänds som en mänsklig fackla) och Ben konkurrerar som syskon. Sue fokuserar på att få alla att hålla sams, samtidigt som hennes lojalitet till Reed utmanas av en sexuell dragning till deras atletiske och halvnakne fiende Submariner.

Enligt många är det Spider-Man (1963) som är Lees mest lyckade hjälte. Spider-Man skapades i samarbete med tecknaren Steve Ditko (som dog tidigare i år), och liksom många andra hållbara superhjältar brottas Spider-Man med ett filosofiskt problem: den balans som måste finnas mellan makt och ansvar. Peter Parkers bristande ansvarskänsla och maktberusningen efter att han fått sina superkrafter har vållat hans farbrors död. Till skillnad från Batman reagerar Spider-Man inte primärt med hämndbegär utan inser i stället att en människa definieras av hur han eller hon ställer sina tillgångar till samhällets förfogande: med stor makt följer stort ansvar. Den här balansgången görs levande av skrildringen av Spider-Mans närmiljö i New York, som är nästan lika viktig för berättelserna som figurerna som befolkar den.

"Spider-Man" började publiceras under tiden för den amerikanska medborgarrättsrörelsen och serien påv­erkades starkt av sin samtid. Serieversionen av New York blir till slut multikulturell och stadsbilden innehåller inte längre bara vita människor. Mellan Manhattans skyskrapor svingar sig den neurotiske Spider-Man fram och pratar för sig själv om hur han ska klara av sitt liv och sina relationer med vänner, flickvänner och sin hjärtsjuka faster May, samtidigt som han skyddar staden från skurkar som vill den illa. Precis som flera andra av Stan Lees ­superhjältar är Spider-Man sysselsatt med en filosofisk balansakt.

Ett om möjligt ännu mer påtagligt återkommande tema i Lees serier är hur de superkrafter som hans hjältar uppvisar har en baksida, och hur hjältarna brottas med någon form av funktionsnedsättning. Listan på superhjältar med funktionsnedsättningar eller dödliga sjukdoms­tillstånd kan göras lång: Daredevil, Ben Grimm, Iron Man, Dr Strange och flera av mutanterna i X-Men, för att bara nämna några. Greppet att ge superhjälten en utmaning som hänger ihop med superkrafterna var inte ny (Dr Mid-Nite från 1941 räknas ofta som den första funktions­nedsatta hjälten) men tillsammans med olika tecknare skapade Lee ett antal lyckade figurer som utvecklade en central tematik för superhjältegenren: att en kraft definieras som ond eller god i sin samverkan med miljön där den uppstår.

Det faktum att man kan se en genomgående tematik är intressant, eftersom Lees roll i Marvels produktion flera gånger ifrågasatts. Exakt vem av Lee, Kirby och Ditko som skapade vad har debatterats och kommer att fortsätta att debatteras. En vanlig ståndpunkt har blivit att Lees kreativa bidrag var minimala och att särskilt Kirby var den som borde anses vara huvudansvarig för Marvels framgångsrika figurer (förutom Spider-Man, som Ditko designade och tecknade). Som för att göra hela saken mer komplicerad har uppgifter från Kirby, som avled 1994, dess­utom visat sig vara osäkra och ofta felaktiga. Säkert är att Lees ivriga försäljarpersona och hans uppenbara törst efter uppmärksamhet påverkat hans anseende som kreatör.

Troligen är det praktiskt omöjligt att bena ut vem i trion som var upphovsmannen till någon särskild figur eller berättelse eller exakt vad han bidrog med. Även om tecknade serier i USA (delvis tack vare Marvels utgivning) gradvis fick ett bättre anseende under 60-talet sågs de – ofta även av sina upphovsmän – som högst förgängliga produkter. Serierna producerades dessutom i ett halsbrytande tempo och under en period på 60-talet skrev Lee dialogen till fler än tio titlar varje månad (och den tidens serier innehöll betydligt mer text än vad de gör idag).

Vad som är säkert är att Stan Lee genom sina levande dialoger skapade figurer som läsarna kunde relatera till (något både Ditko och Kirby haft problem med på egen hand) och förankrade Marvels superhjältar i en begriplig värld.

Vad har vi för anledning att minnas Stan Lee? Idag framstår genusskildringen som hans stora svaghet. Särskilt Fantastic Four är ofta slående sexistisk, hur progressiva Lee och Kirby än kunde vara i andra avseenden. Om man vill finns det mycket man kan irritera sig på med Lee: hans berättelser försöker ofta mer än de klarar av, hans berättarstil karakteriseras av allitterationer och över­drifter, och den roll han gav sig själv som den ständige försäljaren kan upplevas som påfrestande. Det är dess­utom oklart exakt vilka figurer och vilka berättelser han skapade.

Den del av hans bidrag som däremot framstår mycket tydligt är hans skicklighet som redaktör och hur han mycket medvetet byggde upp en läsargemenskap kring Marvels serieuniversum. En ännu starkare anledning att minnas Stan Lee är hans optimism, samt hans kärlek till mediet och de figurer han jobbade med. I en intervju med Playboy (april 2014) berättade den då 91-årige Lee om varför han inte begrep fascinationen för de zombier som då var det stora populärkulturella fenomenet: vid hans ålder kunde han inte förstå varför någon som plötsligt dog men sedan återvände från de döda skulle vara så arg. Det universum han var medskapare till innehåller figurer som är heroiska, komplicerade och neurotiska nog att passa in i ett klassiskt drama eller till och med i en stor roman.

Christer Larsson
Universitetslektor i engelska vid Uppsala universitet och en av arrangörerna bakom seriefestivalen Uppsala Comix

söndag 9 mars 2014

Lovecraft i det moderna Uppsala. Mohamed Omars samtal med Jonas Andersson


Torsdag den 6 mars fikar jag med illustratören Jonas Andersson på mitt stamfik Ofvandahls på Sysslomansgatan 5. Jag tar en semla, passar på medan de finns. Det lönar sig att vara stammis. I tisdags fick jag en hel låda bakelser gratis! Fröding, som satt här på sin tid, särskilt i rummet till höger om ingången, skrev en dikt som började med orden ”Fylgia, Fylgia, fly mig ej”. En fylgia var i fornnordisk mytologi ett slags kvinnliga andeväsen. Det är också titeln på den femte delen i den upsaliensiska skräckserien 1000 Ögon, som skapades av Jonas och Daniel Thollin.

Jag frågar hur det gick till. Jonas berättar att 1000 Ögon började 2010 som ett beställningsjobb från Seriezonen. Den välkända seriebutiken på Drottninggatan firade sitt 30-årsjubileum och ville ge ut något eget. Harri Saarela, som äger stället, frågade Jonas och serietecknaren Daniel Thollin om de var intresserade. Harri tänkte sig en serie som utspelade sig i Uppsala. Jonas och Daniel gick upp för backen till Domkyrkan. För sin inre syn såg de gigantiska tentakler bryta sig ut genom taket. Efter att ha gått runt en stund bestämde de sig för att ta uppdraget och att det skulle bli en skräckberättelse. Huvudpersonen blev en student som fick heta Edgar Nordahl.

Den första delen döptes till Tupilak efter ett mystiskt föremål som förekommer i berättelsen. Den släpptes på Kulturnatten 2010 och blev en succé. När dörrarna öppnades kl 18 möttes Jonas och Daniel av en lång kö förväntansfulla. Enligt Harri var det den största uppståndelse som affären någonsin haft. Tupilak följdes av Hrafnir och Vondur 2011. Året därpå kom en fristående fortsättning, Nyckeln, och den gången fick Jonas och Daniel hjälp av flera skickliga tecknare, som Ola Skogäng, Reine Rosenberg och amerikanen Jeff McComsey. Den femte delen, Fylgia, släpptes på Kulturnatten 2013. Den var mer ambitiös än de tidigare, ett 60-sidigt seriealbum med hårda pärmar, utgivet på Albumförlaget. Det var fantasyförfattaren Anders Björkelid som skrev manus.

Man skulle inte tro det men Jonas är ganska ny som serietecknare. Han gick en traditionell konstutbildning i Göteborg och jobbar huvudsakligen som illustratör och grafisk formgivare. Han har dock alltid gillat serier och varit kund hos Seriezonen i omkring tjugo år. Favoriten är Hellboy.

En av de främsta inspirationskällorna till 1000 Ögon, berättar Jonas, är den amerikanska skräckförfattaren H. P. Lovecraft (1890-1937). Det blir extra tydligt i del sex som släpps på Kulturnatten 2014. Den heter Lovecraft! Jonas berättar att albumet kommer att innehålla fyra berättelser som är baserade på Lovecrafts Shadow over Insmouth, The Hound, The Shunned House och Statemant of Randolph Carter. Jonas och Daniel gör två vardera. ”De utspelar sig i det moderna Uppsala, i 1000 Ögon-universumet”, säger Jonas. ”Det är som när man filmatiserar en klassisk roman och förlägger handlingen i vår tid. Vi har också bytt kön på några av figurerna. I Lovecraft är det väldigt mycket män…”

”Hur upptäckte du Lovecraft?” frågar jag. ”Det var under gymnasietiden då jag spelade rollspel med mina klasskamrater och vänner”, berättar Jonas. ”Ett rollspel hette Call of Cthulhu och var baserat på Lovecrafts verk”.

Jonas och Daniel har satt igång en crowdfundingkampanj för att finansiera det kommande Lovecraft-albumet. Jag tycker ni ska bidra till denna kulturgärning som skänker glädje och stolthet åt oss uppsalabor!

Du kan träffa Jonas och Daniel på Uppsala Comix-mässan 29-30 mars.

måndag 20 januari 2014

Här följer några axplock av nya serier att se fram emot under 2014.


MARVEL
Marvels nästa Event kommer att bli lite annorlunda. I ORIGINAL SIN så har någon dödat Uatu, the Watcher, frågan är vem? Det kommer alltså att bli mindre kosmiska slagsmål a la INFINITY och mer detektivarbete a la LONG HALLOWEEN.

För den som har glömt bort honom så är Uatu en av Marvels mäktigaste varelser, som dock har svurit att aldrig ingripa i världen. Han är mer eller mindre allseende och allvetande, så det finns säkert gott om folk som vill tysta ner honom.

Marvel har avdelat några av sina bästa författare till ORIGINAL SIN, Mark Waid och Jason Aaron. ORIGINAL SIN pågår från april till juli.


IMAGE COMICS
Image kommer ut med nya bra serier hela tiden. För den som aldrig öppnat Previews-katalogen tidigare (katalogen med nya serier som ges ut två-tre månader innan den faktiska utgivningen) så kan jag rekommendera att börja hos Image, då de har den goda smaken att trycka helsidor ur sina kommande serier.

Några nya personliga favoriter är RICK REMENDERS BLACK SCIENCE, ett mycket färgstarkt scifi-drama, och KIERON GILLENS THREE, som utspelar sig i det historiska Sparta, fast skildrat ur underklassen heloternas perspektiv. Redan en succe hemma i USA.

Sen så skall MARK MILLAR starta sitt eget sammanhållna universum med STARLIGHT i mars.


DARK HORSE
BUFFYs tionde säsong startar, följt av en ny omgång för ANGEL & FAITH. Dark Horse försöker också få liv i en egen uppsättning superhjältar, vad nu det ska vara bra för? De har ju redan en av de bästa; stor, röd och död. Hellboy firar 20 år i år.


MANGA
ATTACK ON TITAN får två spinoffs i mars, den ena en prequel som handlar om en tidig invasion av Titaner och den andra en parodi där hela rollistan går i en japansk skola.

NEGIMA startar på ny kula med QU HOLDER.

/Nilsson

måndag 28 oktober 2013

ATTACK ON TITAN

Mänskligheten har nästan blivit utplånad av människoätande jättar. De överlevande isolerar sig bakom höga murar. De flesta lever i skräck, eller inbillar sig att murarna är höga nog, men Eren har bestämt sig för att ta tillbaka yttervärlden och hämnas på jättarna som åt upp hans mor. Lättare sagt än gjort när fienden är i princip osårbar och allt du har att slåss med är knivar…

Den här mangan är något av en överraskning. Handlingen låter ju inte alltför imponerande, och teckningarna ser minst sagt primitivta, för att inte säga slafsiga, ut. Men bakom ytterverket finns en tryckande stämning och en fängslande handling. Rekommenderas till fans av Neon Genesis Evangelion.

Attack on Titan har vunnit den prestigefyllda Kodansha Manga Award och både anime och live-action är på väg.

tisdag 24 september 2013


NILSSONS KRÖNIKA: SANDMAN ÅTERVÄNDER!

Neil Gaiman återvänder till sitt mästerverk från 90-talet. Tecknar gör JH Williams III, känd från bland annat Batwoman. För den som inte redan känner till Sandman säger jag bara: hem och gör en mycket trevlig hemläxa, för det här är obligatorisk läsning.

Sandman är en av de största och mest nyskapande serierna någonsin och har fungerat som en inkörsport till seriernas värld för många av oss. Serien lyckades dessutom med att sälja mer än superhjältarna och tog sig till och med upp på de vanliga böckernas storsäljarlistor.

Snart börjar en ny miniserie som utspelar sig innan Sandman #1. Gaiman håller i övrigt ganska tyst om handlingen, men han har avslöjat att Morpheus kommer att dö. Men som han själv säger, för en av de eviga Endless är det inte en så stor affär.

Nummer ett kommer i slutet av oktober och det är fortfarande inte för sent att boka en prenumeration hos oss!

torsdag 1 augusti 2013


SERIEZONEN INTERVJUADE AV SEQUENTIAL HIGHWAY

Sequential Highway är en kanadensisk site som är väl värd ett besök av alla som är intresserade av serier. Där hittar ni seriösa och välskrivna artiklar om engelsk- och franskspråkiga serier, intervjuer med kända serieskapare, samt nyheter om utgivning och förläggare.

Top Shops Features Seriezonen, Uppsala, Sweden

Retailers are the bricks and mortar of the comic book industry and deserve ongoing support and patronage. Our Top Shops interview segment is designed to help readers get acquainted with the owners of some of the best comic book stores around the world.

Sequential Highway is happy to introduce you to Christer Larsson, co-owner of Seriezonen, in Uppsala, Sweden.

Peter Howard: Why comic books? What led you to being a comic book retailer?
Christer Larsson: I have been interested in comics for as long as I can remember. I love the medium and read as much and as widely as I can. As a retailer I have an opportunity to devote even more time to reading, learning about and enjoying comics—I also get to share that enjoyment with others.

PH: How would you describe the type of environment you have created for your customers?
CL: To compete with internet retailers, physical shops today have to offer something that is unique: atmosphere, expertise and a sense of community. Ideally, our shop should be a place where things are going on, besides just commerce.

We do not try any magic tricks; instead we focus on the little things. The shop should be there for anyone who wants to browse and chat for a while. It is kept clean and orderly and we do our best to make everyone feel welcome. We speak with the people who come into the shop (it is common decency to say hello when somebody enters your shop) and encourage all and any questions.

PH: What incentives do you offer your customers?
CL: Customers are offered the opportunity to sign up for subscriptions and to order back issues. We make it very clear that we will order anything that is available and at no extra charge. We also try to be as efficient and as reliable as possible about getting people’s orders to the shop. A business like ours relies on returning customers and if our service is unreliable customers stop returning.

We have regular book signings with prominent Swedish creators. This is an appreciated and successful initiative and the signings are often fairly busy. We have been able to establish good relationships with creators and publishers, and over the last few years we have arranged about four major signings each year. Many customers are very excited about seeing artists and writers, and most creators enjoy meeting their readers.

Occasionally, we make special offers. For example, we may offer a certain title at a reduced price, or offer subscriptions at a reduced price for a limited period. Right now, we are beginning a progressive sale of back issues that will run from July through September.

PH: Would you point to something in particular that sets Seriezonen apart from other retail stores?
CL: To begin with, Seriezonen is one of the oldest comic book shops in Sweden, and one of the very few outside the Swedish capital, Stockholm. My business partner, Harri Saarela, is one of the founders of the shop, and the shop has been in the same location for over 30 years, since 1980. In the 1980s, a Swedish comic book shop was usually a second hand shop. Seriezonen was already importing American comics in a period when that was difficult, time consuming and uncommon.

Today we attract a wide range of customers by offering a varied selection of comics. We maintain an active Facebook page and keep reaching new customers thanks to our involvement in various comics-related events, like festivals, conventions and exhibitions.

Most importantly, we are one of the arrangers behind the Uppsala Comix annual comics festival. The festival invites creators and publishers to present themselves and sell their products. Along with the other organizations involved, we are currently planning the third festival for March 2014 and hoping that it will be as successful and appreciated as the previous events.

PH: What’s your customer demographic? Young, old, male, female, and so on?
CL: Our typical customer is between 18 and 30 years old, but the full range is between 9 and 70. The male-to-female ratio is about 60-to-40, and I would guess our male customers spend a bit more money than our female customers. The number of female visitors to the shop has increased steadily over the last decade and a half, and keeps growing.

PH: Does your shop support and/or promote independent comics and small press?
CL: We certainly do. We keep in touch with small publishing houses; independent creators have promoted and sold fanzines in our shop. For our latest Uppsala Comix festival in April 2013, we invited the English publisher Nobrow, whose co-founder, Sam Arthur, came and gave a well-attended presentation of their critically acclaimed books. We are also very proud to have sponsored the publishing of the Swedish independent horror series 1000 Ögon, created by Jonas Anderson and Daniel Thollin and recently picked up by an established publisher.

PH: Are your customers attracted to alternative comic books and graphic novels? Are they primarily fans of Marvel and DC?
CL: It is probably Marvel, DC and Dark Horse that keep us in business, but we do sell a good number of alternative comics as well. Some customers will read only mainstream comics while others prefer alternative books, but there are also quite a few customers who want a varied diet and enjoy superheroes as well as less-immediately-accessible comics.

PH: Do you sell equal numbers of comics and graphic novels or a greater volume of one category than the other?
CL: We sell roughly equal numbers of comics and graphic novels, but to different customers. Most of our regular customers at Seriezonen get subscriptions for titles that they enjoy and of which they collect single issues; these customers pick up the occasional graphic novel as well. Less frequent customers typically buy graphic novels but show no interest in single issues.

PH: Are any titles favoured among your staff?
CL: Many titles are, but I know that Harri currently enjoys Fatale. I like Rachel Rising and Wonder Woman. Both of us appreciate Mike Carey’s The Unwritten.

PH: What are your best sellers?
CL: Among the pamphlets right now, Scott Snyder’s Batman is our leading seller. The Unwritten, Fables, Kick-Ass 3, Superior Spider-Man, Buffy the Vampire Slayer and Action Comics are also doing very well—as are the Hellboy and BPRD titles. The Unwritten, The Walking Dead, Fables do extremely well as trade paperbacks, as well. Preacher, Watchmen and The Sandman are perennial best sellers.

PH: What is important for you to offer your customers?
CL: Reliability and expertise. We want our customers to know that we can provide titles they want and help them discover comics they do not yet know about.

PH: Does your business currently embrace digital comics? Do you see digital as a threat or a business opportunity?
CL: We have no position on digital comics. Currently, I do not see it as a real business opportunity for Seriezonen, but I do not see it as a threat, either. We often hear from customers that they have seen something online that they enjoyed and they want to buy the print version. So far, I think we have benefitted from digital comics, indirectly, because they make the print versions look even more attractive.

However, it is very difficult to tell what will happen. It is still a new way of selling comics. I suspect, for example, that many customers are not always clear on exactly what they are paying for when they use a digital service; many buyers feel uncertain whether they are paying for access or ownership when they are making a digital purchase.

I think it is unrealistic to see these two ways of presenting literary material (digital and print) as mutually exclusive. Digital comics will certainly continue to have an effect on the market, but that does not mean that print is disappearing.

PH: If you were magically granted the power, would you change anything about the comic book industry and retailing in general?
CL: From a Swedish perspective, I would love to see more translations of American and, especially, French and Belgian comics into Swedish. Swedes start learning English fairly early, but most Swedes do not read French. In the 70s and 80s, many of the classic French and Belgian comics were available in Swedish; today, that is not the case. Unfortunately, the publishers that own the publishing rights to many of these comics expect unrealistic profit margins and do not put out any books. As a consequence, fewer young Swedes are introduced to comics.

PH: Who are your top five favourite comic book creators of the past twenty years?
CL: In no particular order (and leaving out a bunch of people who could just as well have made the list): Alan Moore, Craig Thompson, Guy Delisle, Garth Ennis and Eddie Campbell. Additionally, I would like to mention two Swedish creators, Nina Hemmingsson and Joakim Pirinen—both are amazing artists and writers.

PH: Do you have a favourite Canadian comic book creator?
CL: Dave Sim has had an enormous influence, of course, but my two favourites are Guy Delisle and Chester Brown. Pyongyang is my favourite book by Delisle, and Brown’s Paying For It is provocative and upsetting and brilliant.

PH: What writers, artists and publishers do you believe have made particularly strong contributions to the comic book industry?
CL: All Swedish readers of comics are indebted to the pioneering publishers Rolf Classon and Horst Schröder for their work promoting Swedish and international (but especially European) comics and creators.

From an international perspective, Fantagraphics Books deserves credit for its efforts to create a serious forum for the study and analysis of comics in The Comics Journal, and to keep classic and pioneering comic strips like Peanuts and Pogo available in beautiful editions.

Historically, there are so many very important contributions but, to me, what Stan Lee, Jack Kirby and Steve Ditko achieved in the sixties stands out. Virtually everything in a comic book shop today would have looked different if it were not for their achievements.

PH: What types of products and titles are currently absent from the market that you would like to see a publisher producing for you to sell?
CL: Again, from a Swedish perspective, translations of French and Belgian comics. From a wider perspective, I would just love to see a bit more diversity in commercial/mainstream comics. There seem to be untapped markets that would be receptive to visual storytelling if they were presented with appealing products. Many attempts (I won’t be naming names or titles here) seem a little half-hearted and forced.

PH: Is there something that you would like potential customers to know about Seriezonen that has not been covered in this interview?
CL: Our website www.seriezonen.nu and our Facebook page are in Swedish, but the Uppsala Comix website (www.uppsalacomix.se) and its Facebook page are in English. Google Maps allows you to take a tour inside our shop: http://goo.gl/maps/vFfkP

Come visit us. We hope to see you in our shop!

torsdag 20 juni 2013





NILSSONS MIDSOMMARKRÖNIKA: MIKE CAREYS SUICIDE RISK

Vad har deckare och superhjältar gemensamt? Ja, utöver Batman?

Superhjältar är för amerikanska serier vad deckare är för svensk litteratur. De är en väldig koloss som alltid ligger högst upp på försäljningslistorna. På samma sätt som bokhandlarna har deckare i skyltfönstret så syns masker och slängkappor i alla seriebutiker. Det här har bieffekten att många skickliga författare prövar på att skriva deckare och superhjälteserier.

Sedan Alan Moore skrev WATCHMEN har vi sett Garth Ennis värld av skitstövlar med superkrafter i THE BOYS, superhjältar utan både krafter och vett i Mark Millars KICK-ASS, och vi har fått bekanta oss med Warren Ellis NO HERO och NEXTWAVE.

Och nu kommer seriestjärnan Mike Carey (LUCIFER, UNWRITTEN) med SUICIDE RISK.

Leo är en polis i södra Kalifornien, och han har tröttnat på att handskas med brottslingar med superkrafter. Hans kollegor stupar till höger och vänster om honom, utan att han kan göra något åt det. Leo bestämmer sig för att skaffa sig egna superkrafter, av langare på gatan. Men precis som vanliga langare berättar de inte att superkrafterna har baksidor…

Careys nya serie SUICIDE RISK har passerat lite under radarn, utgiven som den är av det mellanstora förlaget Boom, men den lovar att bli lika komplex och intressant som Unwritten. Carey kommer även här att ta sig igenom lökringarna i mysteriet bit för bit: Varför är nästan alla superpersoner brottslingar? Varför säljs krafterna av amatörer på bakgator, och vem står bakom dem? Och vad gör hans nya krafter med Leos hjärna?

Rekommenderas till både fanboys och Vertigoläsare.