NILSSONS JUNIKRÖNIKA

Vissa frågor kommer man inte undan.
Som: Vilka serier läste du på ditt sommarlov?

När jag ligger och försmäktar i hettan (jag har extremt låg tolerans för värme) så minns jag många gamla somriga läsupplevelser.

Min högstadieklass hade åkt till Mallorca. Mina klasskompisar hade packat ner solskyddsmedel. Jag hade packat ner serier. Så efter en dag i solen låg jag i skuggan och smörjde in mina fötter med kylsalva. Men det gjorde inget. Jag hade Alverfolket (Elfquest) med mig. Fast mest läste jag förstås Lovecraft. Förvånansvärt hur kallt det kan bli på Mallorca när man läser ”Återkomsten” och ”Råttorna i Muren”.

Min nya gymnasieklass hade åkt ut till någon ö. Vi skulle lära känna varandra. Jag gjorde också många intressanta nya bekantskaper – jag låg ensam i överslafen och läste New Teen Titans ursprungshistoria för första gången.

Min familj skulle ut och åka husbil genom Europa. Jag hade svåra kval inför avfärden. Med bara ett litet skåp att fylla med serier, vad skulle kunna underhålla mig i flera veckor? Det måste vara något som jag kunde läsa om många gånger. Valet föll på tolv nummer av tidningen ”Gigant”, med hela Camelot 3000, ett pseudo-arthurianskt epos. Så medan Schweiz svindlande vyer och Italiens landsbygd virvlade förbi utanför fönstret så låg jag där bak och läste om hur Morgan le Fay lockade Arthurs rymd-riddare att förråda Merlin – för femte gången.

Ibland ansätts jag av gnagande tvivel. Finns det kanske något med livet som jag missar?
Men då finns det tröst att få. Då så står Jokerns ord om verkligheten, från Alan Moore’s klassiska Killing Joke, framför min syn i eldskrift:

”Själv rör jag aldrig den smörjan. Jag har upptäckt att det stör hallucinationerna.”