OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM KVINNAN BAKOM AQUAMAN
På biodukarna har vi gått under ytan med superhjälten Aquaman. På 1950-talet hette han naturligtvis Vattenmannen i de svenska serietidningarna Stålmannen och Stålpojken. Han skapades 1941 för DC av Paul Norris och Mort Weisinger och togs i bruk mot nazisterna. Så småningom blev Aquaman en av grundarna av gänget Justice League tillsammans med bland andra just Superman.
Från 1951 till -61 tecknades Aquaman av Ramona Fradon, en av få kvinnor som arbetade åt DC. Under hennes tid fick Aquaman en så kallad sidekick, den yngre Aqualad. Ramona Fradon skulle också ge form åt DC:s formbare hjälten Metamorpho. Hon kom till slut att ta över syndikatserien om journalisten Brenda Starr när skaparen Dale Messick pensionerade sig. Den tecknade hon i 15 år till 1995 då hon själv gick i pension.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM MILJÖBYTEN: BEKANTA FIGURER I OBEKANTA VÄRLDAR Kalle Anka besökte ju som bekant nyss Uppsala, men det händer ofta att seriefigurer besöker världar som är obekanta för dem men bekanta för läsaren. Musse Pigg besökte Lilla stygga vargen i den senares serie och gör en nostalgisk betraktelse över när han var Trollkarlens lärling. Ett sånt här möte där världar blandas brukar kallas crossover där mötet visar på skillnader och upplevs överraskande. Marvel och DC har också skapat crossovers ibland, men oftast klumpar hjältarna ihop sig i sina egna förlags världar i superhjälteföreningar. I svenska serier har 91:an besökt såväl Kronblom som Åsa-Nisse. Lilla stygga vargen (”stygga” kunde jag aldrig riktigt förlika mig med: han var ju både snäll och grisvänlig) var länge andraserie i Kalle Anka-tidningen, både i USA och Sverige. Serien passade bra för besök av andra figurer ur Disneys universum. Musse Pigg var där ytterligare en gång och då också Pluto. Kalle Anka hyrde av grisarna för en lantvistelse och Bongo, Dumbo och Pinocchio gjorde gästspel. Farmor Anka var ett tag tredjeserie och hos henne fick grabbmössen från Askungen, Gus och Jack, mat och husrum. (Bild: copyright Disney)

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM EC: EN RESA FRÅN SKRÄCK TILL ÅNGEST TILL GAPSKRATT
Psychoanalysis, en serietidning om terapi i psykoanalys, kom i USA i fyra nummer 1955. Det första numret innehöll en liten artikel om Sigmund Freud serier om tre klienters behandling. Kvinnan på bilden, Ellen, blev klar redan i tredje numret. Terapeuten var anonym, men tecknaren hette Jack Kamen och Marie Severin färglade.
Psychoanalysis gavs ut av förlaget EC (Entertaining Comics), som tidigare specialiserat sig på vältecknad och välskriven skräck, science-fiction, krig och parodi. När 50-talets storm mot tecknade serier kulminerade 1954 vittnade förlagschefen William C. Gaines i senaten. Seriebranchen enades dock om en kod för vad som kunde publiceras, varpå EC lade ner de flesta av sina titlar och startade vad de kallade New Direction. Där ingick Psychoanalysis och M.D., en tidning med läkarbehandling i fokus, och titlar som Impact och Extra! Alla blev de kortlivade. Tidningen som blev kvar från EC hette Mad.

OLLE DAHLLÖF BERÄTTAR OM ALBERT ENGSTRÖM I SOVJET
1923 reste Albert Engström till Sovjetunionen. Han skulle iaktta och teckna av och hade löfte om att få träffa politiska ledare. Lenin var dödssjuk och avled året efter och Stalin hade ännu inte intrigerat sig till förarsätet, utan Leo Trotskij var vid den här tiden högste ansvarig för landet. Honom skulle Engström träffa för en lugn sittning, men akuta ärenden duggade in, och porträttet visar en ledare i full verksamhet. Andra höga dignitärer som Kalinin och Kamenjeff förevigades också och för övrigt även fru Trotskij.
Boken Moskoviter gavs ut på Albert Bonniers Förlag 1924. Självklart hade Kolingens avbildare med kapitel som ”Bland gatans elända” eller ”nattlokalernas folk”. Veckotidningen Levande Livet hade i ett nummer hösten 1936 med ett utdrag ur boken där Engström berättar om mötet med Trotskij under rubriken När jag ritade de röda herrarna.