NILSSONS MAJKRÖNIKA

Skräck, likt komedi, är en svår konst, och ännu svårare är det att göra bra skräckserier. En skräckserie kan aldrig mäta sig med skräckfilmernas musik och överraskande ljudeffekter, eller med det grepp som skräcklitteraturen tar om vår fantasi. I en serie SER vi ju gräsligheterna, och det är nästan aldrig lika hemskt som vår fantasi. Så det snällaste omdöme jag brukar ge en skräckserie är ”stämningsfull och medryckande”. Särskilt ruskigt blir det sällan.

Inte desto mindre är LOCKE&KEY en mycket bra skräckserie.
Familjen Locke återvänder efter faderns död till det gamla släktgodset i New England. Huset är inte hemsökt, men det har lite för många konstiga dörrar, och alldeles för många nycklar till dem. Och när man öppnar fel dörr med fel nyckel och går igenom den så händer det saker. Som att man blir okroppslig eller byter kön. Familjens minsting Bode, som inte gör någon åtskillnad på vad som är normalt och onormalt, tycker bara att det här är kul, även om ingen tror på honom. Tyvärr för honom så är han inte den ende som känner till nycklarna och vad de kan göra…

Staden där släktgodset ligger heter förresten Lovecraft. Bara en sån sak.
Man tycker att någon borde anat oråd.

Joe Hill, seriens författare, har tidigare skrivit den prisbelönta novellsamlingen ”20th Century Ghosts” (Vålnader på svenska). Med Locke&Key har han gett sig på seriemediet med en mycket annorlunda historia. Här finns inga monster eller spöken i traditionell bemärkelse, och egentligen ingen illvilja, bara vanliga mänskliga drivkrafter i all sin gruvlighet. Familjens fiender börjar i ett väldigt underläge, och bara det är ju ovanligt. Dessutom har Joe Hill lyckats med det unika konststycket att skapa en intressant amerikansk familj som man bryr sig om – bara det gör serien värd att läsa. Normalt sett önskar man ju livet ur varje amerikansk familj fem minuter efter att den gjort entré på scenen, och hoppas att monstren skall skynda på med slaktandet.

Serier är finkulturellt fel. Skräck är finkulturellt fel. Tillsammans blir de dubbelfel.
Så stöd en mobbad kulturform och läs Locke&Key. Stå på de utstöttas sida!