NILSSONS MIDSOMMARKRÖNIKA: MIKE CAREYS SUICIDE RISK

Vad har deckare och superhjältar gemensamt? Ja, utöver Batman?

Superhjältar är för amerikanska serier vad deckare är för svensk litteratur. De är en väldig koloss som alltid ligger högst upp på försäljningslistorna. På samma sätt som bokhandlarna har deckare i skyltfönstret så syns masker och slängkappor i alla seriebutiker. Det här har bieffekten att många skickliga författare prövar på att skriva deckare och superhjälteserier.

Sedan Alan Moore skrev WATCHMEN har vi sett Garth Ennis värld av skitstövlar med superkrafter i THE BOYS, superhjältar utan både krafter och vett i Mark Millars KICK-ASS, och vi har fått bekanta oss med Warren Ellis NO HERO och NEXTWAVE.

Och nu kommer seriestjärnan Mike Carey (LUCIFER, UNWRITTEN) med SUICIDE RISK.

Leo är en polis i södra Kalifornien, och han har tröttnat på att handskas med brottslingar med superkrafter. Hans kollegor stupar till höger och vänster om honom, utan att han kan göra något åt det. Leo bestämmer sig för att skaffa sig egna superkrafter, av langare på gatan. Men precis som vanliga langare berättar de inte att superkrafterna har baksidor…

Careys nya serie SUICIDE RISK har passerat lite under radarn, utgiven som den är av det mellanstora förlaget Boom, men den lovar att bli lika komplex och intressant som Unwritten. Carey kommer även här att ta sig igenom lökringarna i mysteriet bit för bit: Varför är nästan alla superpersoner brottslingar? Varför säljs krafterna av amatörer på bakgator, och vem står bakom dem? Och vad gör hans nya krafter med Leos hjärna?

Rekommenderas till både fanboys och Vertigoläsare.